Marie Lagerkvist

Marie Lagerkvist

RökFri 1 år & 4 mån

LivetPosted by Marie Lagerkvist Sun, May 08, 2011 05:38:11

Åter en spännande dag i tropiken… Det har vart ostadigt väder hela dan, så jag har stannat hemma i dag… Det jag förundrats mest över är: Var är alla Grodor, Geckos & Tockar idag??? För första gången i mitt Thailändska Liv ser jag inte ett spår av dom, blev dom så mätta i natt när dom kalasa på alla sländor eller har dom helt plötsligt bestämt sig för att lämna detta hus??? Det är inte utom att jag saknar dom i dag, känner mig lite ensam utan dom… Har aldrig vart med om detta, dom är liksom trogna vänner ALLTID , när mörkret smyger på så vaknar dom till livsmiley

Är det så att nattens föda har gjort dom ”tok-mätta” så dom ligger bara i ett hörn & vill spy för att dom har åt för mycket? Är dom som oss?

Vi (jag & K) gör det hela tiden, vi Älskar mat… Äter & Äter… & sedan säger vi att vi aldrig mer ska äta igen… Fan vad spännande! Här är dom i varje fall inte & det har jag aldrig vart med om i hela mitt liv. Dom bor ju liksom här & vaknat till när mörkret kommer & ljuskällorna drar till sig insekter & dom käkar sin middag. Men i kväll ligger dom & jäser någonstans. Jag hör inte ens sysorna, kusligt!smiley

Talade nyss med min fina vän Klara, hon håller på att förbereder sitt Butik ”Gränslöst” ute på Blidö. Jag missade premiären förra året, men i år tänker jag vara där när hon öppnar… Vi borde samla ihop oss, ta Båten ut till Blidö i sommar. Dricka Vin & Mysa… Shoppa, käka på Värdshuset & ta båten hem till stan igen… Blidö ligger nästan längst ut i Roslagens Skärgård . En Pärla i Stockholm Skärgårdsmiley.

Jag har haft en vilodag i dag från min träning, rätt tråkigt faktiskt! Men min PT Ilona säger att man måste ha det… Men jag är full av energi… I morgon är det 1 år & 4 månader sedan jag slutade att röka, helt otroligtsmiley jag klappar mig själv på axeln… Jag kommer aldrig att glömma 8 januari 2010. Jag var här på Koh Phangan… Kvällen innan hade jag & K vart på middag med Charlie & hans ”Änglar” smiley Vi var på Peppercorn, åt en fantastisk middag & talade om min pappa. Om hans cancer & jag sitter å röker som vanligt… När jag vaknade på morgonen den 8 januari så hade jag fått ett sms från mamma, att pappa var sämre… Då vaknade jag upp i min värld -vad fan håller jag på med? Vad gör jag mot min son? Då bestämde jag mig för att sluta röka, det är inte försvarbart att röka när man har barn. Jag kommer ihåg när Pontus var liten, då frågade han mig –Mamma, vill du dö? Nej, det är klart att jag inte vill, sa jag! –Men varför röker du då? Allt det där kom i fatt mig… Jag vill leva för min son, hur fan har jag kunnat rökt i så många år? Fick nästan panik… Jag sa inget till någon om att jag hade slutat, bar om kring på min ”Marlboro” . I mitt hjärta hade jag bestämt mig, men ville inte säga något förrän jag visst själv att jag var klar med cigaretterna. I dag kan jag säga att jag är så stolt över mig själv att jag har slutat… Men ibland saknar jag det. Inte just att röka, men sällskapen som man har med sin cigarett kan jag sakna ibland… Bara du som är eller har vart rökar förstår vad jag menar nu… Man är liksom aldrig ensam när man har en cigg i handen. Men jag måste säga till er alla som vill & försöker att sluta röka, det är lättare än att sluta med socker… Jag hade en vadslagning med S & K för flera år sedan att jag skulle vara sockerfri i en månad… Det är det värsta jag har gjort i hela mitt liv… Fy Fan säger jag på ren Svenska, vad svårt det var… Jag led varje dag… Socker är ett så starkt gift som nästan är omöjligt att klara sig ifrån… Jag vann mitt vad, men fan vad svårt det var. Kommer ihåg en gång vid detta tillfälle. Vi bodde i Kolbäck… Jag & K var & handlade i ”vår” lokala butik… Jag råkade hamna vid godisdisken ”karamellkungens” alla godisbitar, jag satt på knä & luktade i alla fack. K fick en chock! Vad Fan gör du? Vi bor här! Res dig upp… Det var så svårt… Så till alla er som har tänk att ni vill sluta röka. Gör det, de är lättare än att bli sockerfria…

Nu har sysorna vaknat till liv, men alla andra djur som brukar vara här på terassen är fortfarande i matkoma, hoppas att dom är tillbaka i morgon, jag saknar dom…

  • Comments(1)//www.marielagerkvist.se/#post29